backtotop

Categories: Uncategorized

En av mina favoritfilmer kommer från svensk film, och den filmen är den klassiska epiken Änglagård av Colin Nutley. Filmen är också en stor anledning till varför jag för tillfället söker på “MC Kort Göteborg“.

Ja, haha, jag ska alltså ta MC körkort i Göteborg. Och det beror på Änglagård.

Kanske kan tyckas som ett udda val för någon som mig, men ibland förälskar man sig i de konstigaste av ting här i världen. OK – jag ska inte säga att jag är förälskad i Änglagård, men jag tycker den är verkligt bra. Jag har inte mycket till övers för filmer i övrigt, jag kanske tittar på en film eller två när jag ska till sängs eller om jag är extremt uttråkad. Film intresserar mig inte så mycket när jag har livet som min egen, permanenta berättelse i rörlig form.

Det är något visst med Änglagård dock. Värt att nämna är att jag såg den när den kom ut i början på 90-talet, då jag fortfarande var en liten påg på många sätt. Jag tror jag var mycket mer lättpåverkad och öppen för att bejaka mina känslor. Därför tror jag att Änglagård är så stor för mig, för att jag såg den under en “ömtålig” period i mitt liv.

Det som hänförde mig då och som fortfarande gör det nu är Rikard Wolffs magnetiska skådespel – hans bikerpersona var extremt häftig och påverkade verkligen mig som ung man. Jag ville också vara cool och åka MC, men lade det åt sidan för att jag var alltför ung för att ta MC kort under tiden jag såg Änglagård för första gången. Utöver Wolffs MC-killeporträtt så blev jag alldeles fascinerad av det vackra landskapet och den svenska landsbygdsbakgrund som målades upp och som ramade in berättelsen. Det kändes som att en vacker, oupptäckt del av Sverige och i förlängning världen öppnade upp sig och lockade mig till att utforska den.


Comments

There are no Comments

Leave a Comment:

Your email address will not be published. Required fields are marked *